Örjan Wikström
Måleri

Örjan Wikströms bilder är tidlösa som ändå säger något om vår tid. Dom slingrar sig in i våra hjärtan
och medvetanden. Dom visar oss hur vi kan se världen. Dom varnar oss, utövar utpressning, glädjer oss. Dom hemsöker vår fantasi och därmed formar dom vår varseblivning.
Vi genomströvar dom och bearbetar dom och då spelar det ingen roll om det är arketypiska bilder, kända genom historien, som hans målningar av poeten Rilke, Rodin eller Gertrude Stein. Eller om detär samtida, ytterst privata målningar, som en nymålad bild på hans hustru Isabelle, naken i ett hotellrum. Det
är ändå något djupgående, profant som gestaltas och som väcker en lust till att på något sätt fortsätta berättelsen som just tagit sin början i hans bilder. För det
är just berättelser som han förmedlar. Berättelser från en svunnen tid och från vår tid. Allt har en början, ett mitt och ett slut som betraktaren fortsätter att fylla i tills dennes bitar faller på plats.

<< Tillbaka

Och det blir en ny berättelse varje gång och denna tidlösa kvalitet, som tilltalar universella värden som integritet, hopp, tro och kanske människans plats under denna stenhimmel, är just den äkta konstnärens värde. I Örjan Wikströms bilder finns djupet av en hel kultur, en kultur av värdighet och liv som vi anar håller på att tunnats ut, ja, konfiskerats av en slags krämarmentalitet och som håller på att ersättas av en meningslös konst. Utan människor, utan dofter och berättelser. Det är därför Örjan Wikströms bilder behövs, som en motvikt, som ett budskap från en
konstnär som är en konstnär och ingenting annat.
Lars Bill Lundholm