Lisbeth Boholm

Lisbeth Boholm är född 1966 i Tellberg, Leksand. Hon bor och arbetar i Falun.
Utbildning: Konstnärlig grundutbildning, Falun 1988 och Konstlinjen Gävle 89 - 90. Lisbeth Boholm målar fragment av minnen. Bilderna kommer till henne medan hon målar och målar över. När jag mötte hennes konst för första gången, det var ungefär tio år sedan, kunde en randig trasmatta ligga ute i en rosa öken där en fåtölj fanns utplacerad och en antydan till något arkitektoniskt syntes i bakgrunden. Sen kom en period med tydligare fragment från resor och historisk arkitektur och efter det började insekterna dyka upp. Sen blev det tyst. I fyra år höll hon upp med måleriet. Under den tiden födde Lisbeth Boholm två barn. Hon berättar för mig att när hon under sensommaren 2007 tog upp måleriet igen så blev det från precis samma fläck som hon hade varit på när hon slutade. Och ändå kan man se att mycket har hänt hos henne. Lisbeth Boholms måleri har alltid varit färgrikt men före barnens ankomst var hennes målningar mer ödsliga. Hon säger att måleriet då aldrig var så lättsamt och kul, som nu. Den stora förändringen som jag kan se är att målningarna nu befolkas av människor och djur i mer bestämda rum. Färgerna har blivit starkare och konturerna skarpare fastän formspråket är sig likt. Hon säger: "Jag har ingenting som motiv". Jo, om något ska nämnas som igångsättare så är det ett minne, eller en känsla. Hon betraktar sig själv som en problemlösare, hon gillar matematik. Det är väl där som de arkitektoniska elementen kommer in. Hennes figurer i olika igenkännliga organiska former skildrar ett slags tillstånd. En känsla av liv som stannat upp, håller andan. Det blir tyst och stilla, fast man är mitt i. Bilderna blir smått absurda och skapar många associationer. De är som fragment av minnen. Fragment och minnen ur Lisbeth Boholms huvud. Hon säger att hon vill finnas emellan. Emellan känslan av det som precis varit och det som är. Hon säger: "Man kan uppfattas som frånvarande, men är väldigt närvarande och fokuserad." Just så uppfattar jag Lisbeth Boholm som person och så uppfattar hon sitt eget måleri! Lisbeth Boholm säger också att: "Jag vågar köra mitt eget race nu, tittar inte på andra. Jag arbetar utan sidoblickar. Är den jag är och trivs bra i måleriet." Hon säger även att det känns som att vara nybörjare hela tiden. Det hon gjort tidigare är inte intressant längre, hon är bara upptagen av nya målningar.